förkylning på gång..
pust. det är svårt ta det lungt trots att man inte orkar nåt. men blir andfådd av minsta lilla känns det som så resten av kvällen ligger jag nog på sofflocket.
gubben kom hem tidigare än vanligt (19.00) men det var bara för att han varit på träningspass. han satte sig direkt vid datorn för att fortsätta jobba. jag blev upprörd över att jag var sjuk och han inte bryr sig och att jag inte orkar ha det så här och att det var bättre han var kvar på jobbet i stället för att komma hem och ignorera mig.. ingen respons direkt, han måste ju jobba. jag undrar hur hans kollegors familjer mår.. står de ut med att ha det så här också? fast.. det vore ju värt det om man blev kärleksfullt bemött åtminstone..
jag hoppas och önskar att jag får det lättare och lyckligare snart...... :'(
kram
